Det ringde kl.20.50. Då var jag precis inne och repeterade de nya stegen för mina pole-elever.

Det var min extra bror som ringde. Jag hade nästan ingen mottagning och jag blev irriterad att det ringde under passet. Dessutom ringde han från sitt jobbnummer som jag inte hade inlagt i telefonen. Så jag visste inte att det var han som ringde.

När jag inte hör vad han säger slänger jag ur mig jätte otrevligt.

-Jag har ingen mottagning du får ringa senare. (varav att han säger)

-då får du gå någonstans där du har det!(men va fan tänkte jag)

- så nu hör jag dig.

- Det är Christoffer och Claes har varit med om en olycka. (jag fick jätte ont i magen och blev jätte orolig men skulle fortfarande hålla uppe humöret eftersom jag var mitt i klass)

- ok hur allvarligt är det? frågade jag.

- jag vet inte än men jag ska åka och hämta hans cykel.(som vid detta läget låg i en hög längs med Ekerövägen)

Jag ringde direkt efter passet. Då visste vi inte om han behövde sy eller hur skadad han var men efter ca 3 minuter ringde han igen och sa att han träffat honom och att allt var ok.

En riktigt smäll var det och han hade voltat över bilens front. Nu vid skrivandes stund ligger han kvar på St.Görans sjukhus och väntar på röntgen. Vi får se när han kommer hem ikväll förhoppningsvis inte alltför sent.

Och så tackar vi högre makter att han klarade sig bra med endast några skrubbsår, han hade änglavakt helt enkelt!

Ta hand om era nära och kära! Kram på er!